älskade, älskade du.
När någon är borta.
Inser man att man borde tagit mer vara på den.
Inser man att man borde tagit mer vara på den.
Att man borde gjort de saker man aldrig hann med.
Du tog mig från att inte våga tävla Lätt a med min andra Cponny Gizmo till att bli placerad och gå 0:a i Msv B. Vi tävlade Msv B+5 tillsammans, vi hoppade 140 cm. Det var det högsta jag hade hoppat. Du fick mig att lita på hästar igen, jag hittade tillbaka till ridningen tack vare dig. Utan dig, min bästa vän, min underbara ponny, hade jag aldrig varit där jag är idag.
Jag kommer aldrig glömma dig. Att bara se dig kunde göra min dag, vi har gjort nästan allt tillsammans.
Vi har till&med vart fotomodeller tillsammans, haha.
Jag skulle kunna ligga sömnlös på nätterna och undra om du har det bra, men vad skulle det göra för nytta?
"Du har det nog bra". Det är det jag intalar mig själv, och det är förhoppningsvis sant också. Du förtjänar det bästa, och du skulle aldrig må bra av att bara gå här hemma i hagen och inte få tävla.
"Du har det nog bra". Det är det jag intalar mig själv, och det är förhoppningsvis sant också. Du förtjänar det bästa, och du skulle aldrig må bra av att bara gå här hemma i hagen och inte få tävla.
Det har gått över ett år, och ändå tänker jag på dig dagligen.
Tack, för allt du gjort för mig. För alla gånger du har ställt upp för mig.
Tack för alla underbara ögonblick vi delat. Jag lovar, att vi kommer ses igen.
Jag hoppas att dom som läser det här kommer ta mer vara på sina hästar.
Det önskar jag att jag hade gjort.
/alice
Kommentarer
Trackback
